”Vi visste att de byggde något på parkeringen utanför. Vi hade känt hur de pålade och sett hur dörrkarmen och trapphuset sprack”
I en rappt klippt kortfilm berättar Astrid Askberger historien om hur det är att få en ny vägg tio meter från sitt fönster.
Filmen skildrar hur människor blir brickor i ett större spel, men också hur de med egna initiativ kan hitta sätt att förhålla sig till spelets regler. I en poetisk betraktelse av en enskild händelse fångas något större, som säger något om människan, systemet, och en smygande gentrifiering.
Filmen hade sin premiär på Tempofestivalen och kommer att visas på ett flertal festivaler. På Tempo mottog den hederspriset.
se filmen här SVTplay