Det är något med dem. Jag tycker att de påminner om min hund. De verkar nyfikna och tillgivna. Men fråntagna allt som är viktigt för dem. I en mörk, näst intill svartvit betraktelse möter vi trängda grisar i väntan på slakt. Var går gränsen för vad människan normaliserat och vad som därmed blivit värt att bry sig om.
Premiär på GIFF 2015